Obehaglig olycka
När vi på juldagen kom till fast mark igen åkte vi söderut i riktning mot Auckland. Efter några timmars körning hittade vi dock en mysig camping alldeles vid stranden i Bream Bay. Vi slog läger där tillsammans med väldigt många kiwis som firade sin jul i tält och husbilar. Lite roligt var att campingen hade en gay-avdelning och stranden hade en nudistavdelning. Vi informerades om detta vid incheckningen och var förvisso välkomna att campa och bada på dessa avdelningar men bara så att vi visste vad som gällde. Kläderna skulle dock vara på inne på campingområdet! Solen sken iaf och vi gick ner till stranden för att fånga de sista timmarna av sol för dagen. Men efter att bara ha legat och läst i 20 minuter så upptäcker vi en folksamling 150 m bort på stranden. En man ligger på stranden och får hjärt- och lungräddning och en annan person, som ser ut som ett äldre barn sitter vid vattenbrynet och ser väldigt chockad ut. Vi vet inte vad som har hänt eller hur länge de har pågått men några minuter går innan en helikopter hörs och samtidigt som den landar på stranden kommer ambulanssjukvårdare springande. Vi flyttar oss längre bort på stranden för att inte vara i vägen. Det kändes som en evighet som de jobbade för att få igång mannens hjärta och trots hjärtdefibrillator fortsatte de hela tiden med vanlig hjärtmassage. Det kändes som att det hade gått för lång tid och bara en liten stund senare slutade sjukvårdarna med upplivningsförsöken och helikoptern igen åkte utan mannen.
Det var en sån fruktansvärt overklig och obehaglig känsla att sitta där på stranden och se allt detta hända. Att se hur sjukvårdarna får ge upp arbetet och sen sakta gå fram och sätta sig bredvid den uppenbart chockade personen som antagligen var i mannens sällskap, kanske var det hans pappa som inom loppet av några minuter bara ryckts bort från honom. Vi vet inte alls vad som hände, kanske var det en drunkningsolycka eller en hjärtinfarkt? Men att se allt detta gör ju att tankarna och funderingarna flyger fram. För hur är det möjligt att man i ena stunden är på stranden och leker i vågorna på juldagen, kanske som en del i en familjs traditionella julfirande och i nästa ligger på samma strand och inte längre andas? Livet för den personens familj är för alltid förändrat och julen kommer aldrig någonsin vara densamma för dem. Det är också overkligt att se alla andra människor, däribland oss själva, som följer mannens kamp och allt vi kan göra är att hoppas och be att det ska gå bra. När det sedan var över lämnade nästan alla stranden och en märklig stämning låg över campingen, men deras julfirande fortsätter ju ändå såklart. Världen stannar ju inte trots att det händer tragiska saker. Alla blir nog illa berörda och tänker lite extra kring livet och döden när något sånt här händer så nära. Nära i bemärkelsen på samma plats som vi befinner oss på, men ändå så långt ifrån våra egna liv. För av alla de människor som befann sig på stranden igår var det nog bara två personer vars liv aldrig mer blir sig likt. Tanken på att det kanske var ett barn som fick lämna stranden utan sin pappa som han kom dit med är så ofattbar och grym att det inte går att beskriva med ord. Livet är så skört att jag till fullo inte förstår det och det är väl kanske tur… Men jag tänker att om jag i alla fall slås av insikten ibland kanske det gör att jag blir lite bättre på att ta vara på alla underverk som finns runtomkring mig.
Julafton till havs!
Julaftonsmorgon har en speciell, lite magisk känsla över sig! Den där stora förväntan som fanns när jag var barn hänger liksom kvar. Man vaknar, det är mörkt men det mysiga skenet från granen lyser upp, tomtegröten står och kokar på spisen och ljudet av julmusik hörs lite svagt. Riktigt såhär var det ju inte att vakna upp i Bosse på julaftonsmorgonen men ack så mysigt ändå! :-) Efter frukost packade vi ihop och begav oss till hamnen där vi blev upphämtade av vår segelbåt Freewind. När vi hoppat ombord visade det sig bara vara vi som bokat en segling över jul, eller egentligen var det ett par till men de hade fått problem med sin bil och därför fått boka om seglingen till nästa vecka. Så det var alltså vi, kapten Ron (som förstärkte julkänslan med att ha ett riktigt tomteskägg) och hans dotter Ellinor som jobbade ombord. Det kändes ju lite tråkigt att inte vara fler på den stora båten men också lite lyxigt att ha den för oss själva med full service! Vi gjorde ett första stopp för lunch i en vacker vik med en vit sandstrand. Där lade vi i kajaker i vattnet och paddlade in till land för att ta en promenad med magisk utsikt.
Solen sken och ett fantastiskt lugn infann sig hos oss båda. Efter några timmars segling lade vi till i en skyddad vik för natten. Eftermiddagssolen gassade och det blev bad från båten, såå härligt! Julaftonskväll spenderades på däck med middag (inte så värst god mat men vad gör väl det när man sitter på en segelbåt i solen), vitt vin och några bitar finchoklad! Vi hade lyxat med att köpa Guylian och Ferrero Rocher choklad vilket vi själva tyckte va galet fint! :-) Efter en vacker solnedgång och en mäktig stjärnhimmel somnade vi gott till vaggandet av vågorna och dess kluckande ljudet mot skrovet.
På juldagen vaknade vi av solsken och blev serverade frukost av kapten. Vi passade även på att ringa hem till våra kära familjer, som fortfarande hade julaftonskväll, och slogs såklart av lite hemlängtan! Tusen tack för julklapparna som ramlat in till oss här nere! Vi blir såå glada att Ni tänker på oss fast vi är på andra sidan jorden och Ni ska få bildbevis på allt roligt som vi gör för klapparna! :-) På vägen mot land spanade vi frenetiskt efter delfiner men istället dök en liten pingvin upp vid båten, vilket inte var så pjåkigt!
Vi hoppas att Ni alla haft en fröjdefull jul! För det hade absolut vi!
God Jul!
Bättre en hjulbult kvar i fälgen än utan (h)jul i helgen!
Jaha, då står vi hos en bilmekaniker bredvid State Highway 1 istället för att spendera natten på Shipwrecks Bay, en superfin surfstrand. Dagen började med att vi åkte från Tutukaka till Whangarei för att byta ett bakdäck som var läskigt nära punktering. Vi höll tummarna att vi skulle klara att köra de 35 km utan att få punka och det gjorde vi också! Så nöjda och glada lämnade vi Whangarei vid lunchtid och åkte ut till Ocean Beach för att sola och bada. Vädret som har lite svårt att bestämma sig slog om från stekande sol till mulet och lite regn på några timmar så därför bestämde vi oss för att packa ihop och åka över till västkusten för att surfa några dagar. Och där på vägen hände det…vi hörde först ett gnisslande ljud och Jonas sa direkt att han inte hade efterdragit hjulmuttrarna på det nya däcket. Snabbt därefter började hela bilen vibrera och Jonas svängde snabbt in till vägkanten. Det visade sig då att alla hjulbultar utom en på det andra bakhjulet (som vi bytte för flera veckor sedan) hade gått av. Två av dem låg bredvid bilen där vi hade stannat, så det var nog väldigt nära att däcket skulle lossna och rulla sin egen väg! Därför blev det bärgningsbil till närmsta mekaniker som ska fixa det imorgon. Så förhoppningsvis är vi på vägen imorgon em igen, några 100 dollar fattigare men ack så glada att inget allvarligare hände!
Vad har mer hänt sen sist… Jonas tog sitt dykcert. förra torsdagen och vi åkte söderut mot Tutukaka och Poor Knights Islands. Fick en solig dag på stranden på lördagen, en regning söndag i Whangarei (som är närmsta stad) med caféhäng och bio. På måndagen var planen att dyka men pga. regn och blåst blev det framflyttat till tisdag så därför blev det surf i Sandy Bay istället. Jonas surfade och jag tumlade runt som i en tvättmaskin innan jag gav upp och svor över den där förbannade sporten! :) Annat är det med dykning, på tisdagen klev vi upp tidigt för att åka ut till ön med det berömda undervattenslivet. Det blev en jättehärlig dag med sol, turkost vatten och premiär för oss att dyka tillsammans! Dykningen var helt okej, det var mycket fiskar och ca 13 m sikt men det var inte så stor skillnad motför Pahia som vi dök på förra veckan. Reklamen att Poor Knights ska vara en av världens tio bästa dykplatser levde det inte riktigt upp till men vi hade ändå en grymt bra dag!
Jonas - en av de stekigaste dykarna ombord!!
Julafton kommer vi att spendera på en segelbåt i Bay of Islands. Vi åker ut på julaftonsmorgon och kommer tillbaks på juldagen. Ska bli riktigt mysigt att fira jul ute på havet! :) Hoppas att Ni därhemma njuter av julefriden och inte stressar för mycket!
Födelsedag & dykning
Efter fem dagars surfning åkte vi i fredags till Nya Zeelands nordligaste spets, Cape Reinga, detta är Maourernas andliga plats och där Tasmanska havet och Stilla havet möts. Solen sken och det blåste rejält vilket gjorde att naturen både visade sig som väldigt vacker och mäktig. Vi campade vid en otroligt fin sandstrand och vaknade av ett ännu större blåsväder morgonen därpå.
Tillsammans med Simon körde vi vidare mot Paihia för att undersöka om det fanns några bra dykfirmor i stan. Det gjorde det… och Jonas har därför haft fullt upp i veckan med att ta sitt open-water dykcertifikat. Han började på självaste födelsedagen och avslutar kursen med två dyk imorgon (torsdag). Jag var ute på havet igår och gjorde ett refresher-dyk för att försöka minnas lite dykvett igen och sedan gjorde jag ett dyk på vrak som heter Rainbow Warrior, ett Greenpeace-skepp som blev sprängt av två franska spioner 1985. Det var magiskt att se allt liv som fanns kring skeppet, det var koraller i alla färger och alla möjliga fiskar som simmade omkring. Såg två muränor också som var ute och slingrade sig, riktigt fula fiskar det där!
Jonas födelsedag firades på restaurangen ”Only seafood” som hade helt magiskt god mat! Vi frossade i bland annat musslor, tonfisk, snapper, sticky pudding och passionsfrukts-cheesecake. Det har regnat sedan vi kom hit i lördags så Pahia har inte visat sig från sin bästa sida. Eftersom det är en liten stad längs kusten så finns det mycket mer aktiviteter när solen skiner, men efter dykningen igår kan jag lätt ta lite regn och tråkiga dagar tills Jonas är klar med dykkursen och vi kan åka till Poor Knights Islands för att dyka tillsammans. Poor Knights Islands är rankad som en av världens tio bästa dykplatser så det blir därför vårt nästa stopp!
Hoppas att Ni haft en mysig lucia allihop!
Surf och ömma kroppar!
Grattis Vilmer!!!
Hipp hipp hurra för Vilmer som fyllt 6 år!!! Riktiga födelsedagen var ju i fredags men idag har han storkalas som vi missar!! Hoppas du får en riktigt skojig dag med mycket bus!! Vi saknar dig massor! Stora grattiskramar från oss!
Dagarna flyger fram i Bosse
Närmare än så här har vi inte kommit!
Gissa om Jonas har abstinens...ingen julskinka...å inga pepparkakor!!!
