CJunder

Måste bara visa vilken fin sop och sopskyffel jag köpte idag! :) Har ni någonsin sett en sådan fin sop?
Den har precis samma mönster som vi hade på tapeten i lekrummet hemma i Bonäset!

Idag är det inte vilken dag som helst, för idag är Alicias födelsedag!! Massor av grattiskramar och pussar till vår älskade stortjej som fyller 6 år!! Hoppas du får en alldeles underbar dag och att kalaset med kompisarna på söndag blir superroligt! Vi saknar dig massor och önskar att vi kunde vara med dig idag!

Vi passar även på att skicka några dagar för tidiga grattiskramar till pappa Fredrik som fyller år på måndag! Vi önskar såklart att vi även kunde komma hem och dela denna stora dag med dig!  :)

Nu har vi lämnat hotellet och Franz Josef för nya äventyr! Vi stannade kvar veckan ut för att hjälpa familjen men nu är nya woofare på väg dit så då passar vi på att sticka! 😊 Vi kör nu mot Christchurch för att prova på första surfingen och se rugbyfinalen!
Men först en övernattning i ett regnigt Springfield, ska bli såå mysigt att sova i Bosse igen! 😊

Idag fyller pappa Hasse år! Hurra för dig pappa! (OBS! Det är han i mitten, lite bakom, som är min kära far)

I söndags var vi på en heldags glaciärvandring! En superhärlig dag som spenderades med vandring mitt i ett snö- och islandskap. Vi fick själva dela in oss i grupper efter hur dagsformen och fysiken kändes, gupp 1-2 var den snabbaste som skulle komma längst under dagen så vi ställde oss såklart i den. Jag kände dock en viss tvekan när jag insåg att jag var enda tjejen i gruppen. Jag och ett gäng testosteronstinna backpackers alltså,…det är väl bara att pinna på då, tänkte jag! Men det visade sig att det inte skulle bli några problem, grabbarna gjorde allt som guiden sa att de inte skulle göra vilket gjorde att de inte var särskilt snabba och vi fick sympatisera med guiden. Men vi hade en rolig dag och jag tror att bilderna visar bättre hur det var än att jag försöker berätta! Kvällen avslutades i sköna varmvattenpooler utomhus innan vi stupade i säng. Och det bästa av allt, som de locals som vi är, fick vi göra allting helt gratis! :)

På vår andra lediga dag åkte vi till en vandringsled i Okarito, ett litet samhälle några mil härifrån. Där gick vi genom kuperad regnskog och längs stranden och skrämde livet ur flera sälar som låg och vilade på stenarna. De flög verkligen upp och skyndade sig i vattnet när de fick syn på oss. En stackars unge blev kvar ensam efter att morsan stack ner i vattnet, den stackars ungen visste inte vad den skulle ta sig till. Men mamman låg bara en liten bit ut i vattnet och viftade med fenorna och till slut hittade ungen dit. Då känner man sig verkligen som en inkräktare på deras hemmaplan!

Annars rullar dagarna på, vi jobbar i ganska lugnt tempo, tar en joggingrunda, läser böcker, ser på film och lagar lite mat. Det är dock lite galenskap runtomkring oss, vår hyperstressade chef och hotellägare verkar bli tvingad att sälja hela stället inom några månader för att hotellet går för dåligt. Familjen byggde det här stället för fem år sedan och lever själva på gården och verkar inte riktigt veta vad de ska göra om de tvingas sälja. Det verkar tyvärr också som att en skilsmässa ligger rätt nära till hands. Det pratas inte riktigt i klarspråk utan det kommer lite kommentarer och antydningar här och var, det kan verkligen inte vara lätt att ha personal som bor i huset mitt i allt detta.

Sen har vi en fransk tjej som jobbade här strax innan oss som ringer hit varje dag från psykiatrin. Hon är inlagd efter att hon slutat ta sina mediciner och kraschade då en hel lägenhet. Hon har bipolär sjukdom och slutade med medicinering i samband med att hon blev jättekär i en kille. De ska gifta sig så fort hon blir utskriven så att hon får stanna kvar i NZ, och detta ringer hon och berättar för vår chef varje dag som antagligen är den närmsta hon har i närheten. Det andra paret som jobbar här är från England och idag fick vi veta att tjejen stack till Christchurch med deras gemensamma bil igårkväll (5 tim. härifrån), för att hon hade fått nog av sin kille. Det kom inte som någon överraskning i och för sig eftersom de bråkar hela tiden, men ändå, man kan väl inte bara dra? Nu hade hon tydligen fått dåligt samvete för hon kommer och hämtar honom imorgon, men han vill bara ha skjuts härifrån, inte vara tillsammans med henne längre… Ja ni hör ju, det är som att leva i värsta såpan! Synd bara att det mesta är tragiska händelser och att det finns två barn med i bilden.

Det ser väldigt harmoniskt ut iaf!

I eftermiddags tog vi med Matt, stackarn som blev kvar utan tjej och bil, till byn för att få honom att tänka på något annat. Vi gick och tittade på en kiwifågel som snart ska ut i det fria. De har ett reservat där de föder upp kiwifåglar som sedan släpps ut i naturen eftersom de är utrotningshotade och de flesta som föds i det vilda dör. Det är iaf en väldigt rolig fågel, ser ut som en blandning av en igelkott och en stor kyckling med en jättelång näbb. Sedan blev det pizza och nu är det film hemma på hotellet.

Jag kan ju tillägga att vi har börjat titta på andra jobb också, vi får se vart vi tar vägen men vi blir nog inte kvar här längre än en vecka till! Man vet ju aldrig vad som händer med oss då… vi måste bara hinna göra alla aktiviteter innan vi åker härifrån och just nu hällregnar det så vi väntar ut regnet först! :)

Knack, knack…housekeping! Det är en av alla våra arbetsuppgifter här på Franz Josef Glacier Country Resort. :) Vi städar, lagar mat, fixar frukost, serverar, sitter i receptionen mm. Detta med en ganska speedad chef som pratar extremt mycket och fort, så fattar jag hälften av vad hon säger så är jag nöjd! Hon har dessutom rest bort i två dagar och lämnat stället i våra händer, eller inte bara till oss, det är ett engelskt par också som jobbat här i en och en halv vecka. Hennes man är också här hemma någonstans men han verkar inte ha så stor koll på hotellet, även hennes mamma dyker upp lite nu och då! Det är i alla fall grymt skönt att sova i en riktig säng efter tre veckor i bilen och att ha ett eget badrum med dusch är magiskt!

Bosse-bus är riktigt bra men man sover väldigt skönt i en riktig säng!

Det är fortfarande lågsäsong här så det är inte så många gäster. Men under vårt första kvällspass var det såklart många bokningar så vi servade 10 personer under middagen igår, vilket tydligen är ovanligt mycket. Vissa var väldigt nöjda medan andra knorrade lite mer över den improviserade servicen! Vi fick i alla fall dricks av fyra irländare som lämnade hotellet imorse. Det är ju som sagt ett finare hotell men det finns inga klädkoder för oss som arbetar här eller uppstyrda rutiner kring servering mm. Det är mer lite ”hemma-hos-känsla” och rätt avslappnat men med bra service!

Dagarna har gått fort sedan vi kom hit. Vi jobbar mellan 8-14.30  eller 14.30-8.00. Förutom att jobba har vi försökt att se oss omkring lite grann. Byn Franz Josef är inte alls stor men ligger otroligt vackert till, omgiven av berg, en glaciär, hav och regnskog. Så det finns många fina vandringsleder att utforska och så blir det såklart en glaciärvandring framöver.  Vi ska även få en helikoptertur upp på glaciären för att vi jobbar här!