CJunder

Tjena alla trogna läsare. Lessen för det lilla uppehållet sedan senaste inlägget, vi har ju varit lite dåliga på att skriva, främst för att det inte har hänt så mkt på kiwifarmen. Men nu har det istället hänt lite för mkt som vi inte hunnit med…

Vi har lämnat kiwifarmen en vecka i förtid och inte riktigt på våra egna villkor. Vi har knegat på litegrann, var ofrivilligt lediga i torsdags för att det regnade på morgonen. Det kortade ner våra helgplaner till endast en ledig dag. Så i lördags jobbade vi på och såg fram emot att dra från farmen direkt på kvällen mot lite ledig tid i Mount Maunganui. Vi tänkte sluta lite tidigare, men efter 15.00 fikat så hade Carro fått höra att vår arbetsledare tyckte att det gick lite för sakta, så vi var tvungna att avsluta ett område innan vi fick göra helg. Detta gjorde vi, och så fort vi var klara for vi hem med Bosse. Väl på gården där vi bor kom Jenny (hon som anställt oss, men aldrig sett oss jobba) fram till Carro: Jag har dåliga nyheter Caroline. Imorgon blir din sista dag, du jobbar för långsamt.

??What? Vi hade tänkt vara lediga imorn…så du då packar vi ihop och drar härifrån nu direkt sa Carro.

Detta kom verkligen som en överraskning. Inte en gång, förrän 2 timmar innan vi kom hem, har vi fått höra att Carro eller ngn av oss jobbar för sakta. Nog för att Carro själv erkänner att hon nog varit långsammare än det flesta, så är det ju ingen som klagat…och vi jobbade verkligen för skitlön. För 70kr i timmen kan man ju inte stressa ihjäl sig tänkte vi. Så nu är vi alltså utan jobb, så grymt skönt att vara borta från kiwifarmen och folket där men vi hade helst kommit därifrån på egna villkor.

Kanske ska passa på att berätta om livet på farmen. Jobb ca. 7-16.30, sen in och laga middag i köket (en del av garaget med lite köksinredning och några sunkiga soffor. Sedan en dusch…lite häng vid teven alt. ensamma i Bosse och sedan läggdags. Våra kollegors dag ser lite annorlunda ut. t.ex. Luigi kör på italiensk frukost, en kopp kaffe och en cigg. Efter jobbet, så dricker alla öl direkt när de kommer hem, röker cigaretter/gräs som borstbindare.

Vår kära Jenny (hon är faktiskt snäll, har hjälpt oss med läkartider och fixat punka på Bosse) har alltså sparkat de enda i personalen som inte dricker varje dag, inte röker eller tar droger. Vi har en liten hypotes… Det kan bero på att jag (Jonas) kvällen innan berättade att Carro jobbat med drogprevention hemma innan vi kom hit. Eventuellt så gillades inte detta… särskilt när vi sett en av våra kollegor leverera marijuana plantor till Jenny, som hon tacksamt tog emot. Ja det är en lite annorlunda värld här nere.

I alla fall så packade vi då ihop Bosse och stack till Mount Maunganui där vi har bott sen dess. Mt M är en riktigt mysig liten stad, men en jättelång sandstrand och en liten halvö med ett berg längst ut på. En sommarstad och ett surfmecca. Just ja…surfbrädan var det ju. Jag lyckades få den lagad gratis, samt fraktad hit till Mt M utan kostnad, då kedjan jag köpte grejerna ifrån hade en butik här. Problemet var att brädan skulle ha kommit hit förra torsdagen och min plan var att hämta den i helgen. Men det blev lite försenat, så jag fick vänta ända tills idag tisdag innan den kom, men det gjorde inget för havet har vart platt, å vi har inte haft ngn brådska någnstans. Här så har vi haft en magisk dag på stranden, bestigit Mt Maunganui, tagit första doppet i havet utan våtdräkter och gått på stan för att jaga lite fräschare badkläder. Har verkligen känts som semester vilket har vart såå nice.

Nu inväntar vi bara finbesök, Simon har ju letat sig ner till NZ, och han möter upp med oss imorgon onsdag, så då ska vi visa han Mt M och Tauranga, för att sedan dra oss vidare mot Hot Waterbeach… och sedan förhoppningsvis en grillkväll med Noomi och Josh innan vi drar norrut på surfcamp tillsammans. Ska bli så skoj att träffa Simon, hoppas han vill ställa upp på lite lekar, jag behöver nämligen ngn som hjälper mig slå Carro i spel… Hon leder med 6-4 i 10.000 och 7-1 i tvåmanswhist…inte bra alls.

Ha det bra å lev å må!

Förresten! Jag blev kallad till Wellington igen, angående jobbet jag sökte där. Men de ville ha mig i minst 5-6 månader, med start på en gång. Och det gick bara inte, vi har blivit så sugna på att komma ut på vägarna igen nu efter kiwijobbet. Och sen så har vi lovat att möta upp med Simon och efter honom Ola och Linnea och sedan kanske lite föräldrar… allt det känns mkt roligare och viktigare. Jobbet verkade inte så roligt, utan hade varit mer bara för en merit att ta med sig hem och då har vi hellre roligt med våra vänner!!

Herrå!

Nu har det blivit dags för lite bloggande efter 10 dagars arbete. Jobbet har varit rätt enformigt. Vi har tejpat kiwirankor runt ett stödsnöre ett par dagar, klämt plastclip runt en stålvajer 5 dagar i rad och de sista dagarna har vi ryckt loss oönskade utväxter från kiwiträdets stam. Höjdpunkterna har på jobbet har alltså inte varit arbetsuppgifterna utan snarare sommarpratare, Filip och Fredriks podcast och även Andy and Hamish podcast – Ett Australienskt radioprogram som är sjukt roligt.

I lördags fick vi äntligen helg efter en halvdags arbete. Vi packade Bosse och åkte till Rotorua med förhoppningar om bad i varma källor, god mat samt att få träffa lite nytt folk.

Vi startade vårat 1.5 dygn i frihet på turistinformationen i Rotorua, på jakt efter tips om var det bästa badet var. När vi stod och kikade bland broschyrerna kom en man fram och frågade om vi ville ha något att göra under nästa dag som dessutom var gratis. Ja, sa vi lite tvekande… och tänkte vad som var haken liksom? Vi gick iaf och satte oss med mannen som hette Tom och han berättade att han skulle starta upp ett nytt företag med forsränning och vandringsturer i regnskogen. Han erbjöd nu oss att följa med på en tur gratis för att han skulle behöva fota till sin broschyr. Visst sa vi! Leka fotomodell för en dag och få göra roliga aktiviteter gratis lät ju kalasbra! Tom erbjöd även att vi kunde övernatta på hans gård om vi ville, en väldigt gästvänlig man alltså men vi åkte istället en bit utanför stan för att bada i en varm källa. En riktigt mysig lördagkväll blev det med mexikansk mat och ett kvällsdopp i riktigt varmt vatten intill ett vattenfall. Nackdelen var lukten, hela Rotorua luktar nämligen som äggprutt och vi likaså efter badet. På söndagmorgon åkte vi först förbi en gyttje-pool, där luktade det ännu värre, leran bubblade som kokande vatten och man väntade sig nästan att Shrek skulle hoppa upp och säga hej! J

Efter att ha fantiserat ihop diverse scenarion om att Tom var en massmördare som samlade på olika nationaliteter på sina offer, mötte vi upp med honom och hans kompisar vid museet. Att det faktiskt var forsränningsbåtar på hans släp gjorde att det kändes lite bättre att hoppa in i hans bil. Dagen blev hur som helst riktigt skoj, det var ett skönt gäng och forsränningen var både vacker och spännande. Tom var en riktigt duktig och social guide och han verkade ha bra koll på fotograferingen också. Efter forsränningen åkte vi långt ut i bushen och gick längs en vacker vandingsled där vi bland annat fotade vid ett magiskt vattenfall.

Sommarpratarna i P1 är underbart sällskap när man gör ett helt IQ-befriat arbete. Jag har under fyra dagar lyssnat på så många bra och kloka sommarpratare så att jag skulle vilja pausa tiden och bara memorera allt de säger.  Också kan jag inte låta bli att fundera på vad jag skulle prata om, om jag fick en timme att bara babbla på och spela musik. Det känns inte som att det skulle bli så mycket vettigt, vad skulle man välja att prata om liksom? Antagligen det som ligger varmast i hjärtat och då blir det ju familj, vänner och resor! Kanske skulle jag prata om det jag har funderat på de sista dagarna, nämligen hur man kan vara så hemmakär som jag är men ändå alltid vilja resa och upptäcka världen! Vissa dagar skulle jag göra vad som helst för att få vara hemma i vår egen soffa, laga mat i vårt rena kök och ha 10 minuter till att hälsa på syskon och syskonbarn. Men så i nästa stund upplever vi något helt magiskt eller gör något kul så att det känns som man aldrig vill åka hem! Men det är väl det som är så bra, att njuta av detta nu och sen när det är dags för hemresa se fram emot allt som är bra hemma.

Klockan är nu 21.15 och vi har redan krypit ner i Bosse. Det händer inte så mycket spännande här på kvällarna och eftersom väckarklockan ringer kl. 05.45 så är vi ganska trötta. Vi som hade hunnit vänja oss vid sovmorgon 7 dagar i väckan är lite sega vid den tiden. Men jobbet går bra, det är ju inte så spännande dagar men eftersom solen lyser och vi är utomhus och man kan lalla runt i sin egen lilla värld går dagarna ändå ganska fort. Vi har sjukt ont i fingrarna nu bara, på grund av att en av de stimulerande arbetsuppgifterna vi ägnat oss åt består av klämma fast plastpluttar på en stålvajer. Väldigt utvecklande! :)

Har vi förresten berättat hur namnet ”Bosse Bus” kom till? Jag vet inte vem av oss som bara spontant sa Bosse en dag och då blev Bus ett självklart andranamn eftersom jag ofta går under namnet Carro-Barro Bus hemma hos mina syskonbarn. Det fyndiga som vi sedan kom på var att Bosse Bus kan slängas om till ”Bo buss” . Och det är ju precis det vi gör, bor i bussen! :) Kanske inte så intressant, men nu fick Ni veta det också!

Vi har i alla fall bestämt ett mål med jobbet för att lättare motivera oss att jobba mycket under några veckor. Vi ska åka på ett surfläger i fem dagar för att verkligen komma igång med surfingen och förhoppningsvis träffa lite sköna människor! Vi har inte bokat något än men det blir nog i början eller mitten av december! Så det är bara att räkna der dagarna!

Vi skickar också stora grattiskramar till våra pappor på farsdag!! Hoppas Ni får en härlig dag och att våra syskon tar väl hand om Er!

Tack och Godnatt!

Jonas kämpar i vågorna! Medan jag njuter av av kvällssolen på torra land och kämpar mot blåsten! Sista dagarna har det inte hänt så mycket, vi har kört längs östkusten och sovit på billiga campingar längs vägen. Igår hittade vi en hinderbana på en skolgård som fick ge oss ett träningspass! Vi var på väg att ta jobb på en kiwifarm också men efter att ha läst extremt dåliga recensioner om stället som man måste bo på om man ska jobba så bestämde vi oss för att hoppa över det!

Nu hoppar Jonas upp ur vattnet och det börjar bli dags för middag!

Så kommer en kort rapport från Wellington. Vi bröt ju upp från sydön för att åka hit på jobbintervju. Efter två mail från rekryteringsfirman som i princip försäkrade att ingenjörsmarknaden dött i NZ, ringde telefonen (2 dagar efter mail nr 2). Rob undrade när jag kunde vara i Wellington, å då åkte vi så klart hit.

Wellington har vart en glad överraskning så här långt, känns faktiskt mysigare än Auckland och har massor med lovande barer och cafeer. Vi spenderade måndagen med att kolla upp vägen till intervju å resten av stan.

Så idag var det då dags. Jag kunde komma när som helst till rekryteraren, utom mellan 10-11. Så jag gled in på kontoret vid 9...för tidigt (just det! Jonas för tidig till ngt :-) )
Rob (rekryterararen) är ledig måndagar och börjar inte förrän 9:30, låter helt ok... En kaffe senare var kl 9.30 och jag fick hälsa på Rob. En trevlig engelsman som bott här nere i typ 30 år. Vi kallpratade en del å sen tog han bara upp telefonen och ringde min presumtiva arbetsgivare. Det enda han sa till dem var att min engelska var bra och att vi måste ses. Slut på intervju 1, inte mkt till tuffa frågor här inte. Å inte heller ngn egentlig info om vad de vill att ja ska göra, bara ett namn på företaget, Kordia, och att det är NZs största telecom leverantör.

Nästa träff skulle ske kl 4,så jag å Carran fick fördriva tiden på stan. Det blev kaffe (igen..) museeum (!) och lång lunch, allt för att dra ut på tiden.

Sen möte med Kordia. De behövde antagligen en resurs, men visste inte säkert än, och det var jobb som mer krävde att man kunde läsa en ritning än någon särskild ingenjörsmässig utmaning. Resultatet är alltså att de kanske ringer mig om en vecka eller 3 och kanske har jobb då, antagligen i några månader. Men de verkade gilla mig iaf :-).

Det är ju inte drömjobbet direkt, men kan ju va kul att hänga i en storstad ett längre tag tänker jag. Så imorrn tar vi Bosse och kollar in surfstränderna runt Wellington, sen drar vi nog vidare, så fåt vi se om ngt konkret dyker upp de närmsta veckorna. Får ta ställning då helt enkelt.

Vi har även fått lite känningar på volontärjobb i ett naturreservat, med fri mat, husrum, klättervägg och goda vandringsmöjligheter, så vi kommer söka de me! Ingen lön, inte så mkt till merit...men massa folk å klättervägg kan ju inte va fel.

Hade fint, å lev å må!